Jag vill skriva, skapa, läsa, beröra, tycka, mena, jag vill märkas, kännas, synas, brännas, bli bränd och LEVA.
Jag spenderar mina dagar och nätter på soffan. Jag kommer inte upp. Jag hatar mig själv och min passivitet lika mycket som dagsljuset. Jag förstår inte hur mina vänner (dessa fantastiska människor) står ut med den här feta orörliga klumpen som aldrig blir bättre, aldrig gör framsteg och som bara tar plats och energi utan att aldrig någonsin orka ge något tillbaka. Jag gör det då i alla fall inte, i egenskap av klumpen herself.
Tell me, tell me, tell me; when will I learn? I'm loving and I'm leaving and I watch it burn. I know I shouldn't do it but I do it anyway, I know I might regret it but it seemed okay.
Kommentera