Åh vad fan håller jag på med. Jag ska bara vara tacksam. TACKSAM.

Allt kan alltid bli hundra gånger värre. Jag ska bara balansera jävligt fint på min lilla lilla lilla spindeltråd och hålla huvudet över ytan. Det är bara det att det är så förbannat mycket lättare att bara släppa taget och låta den här stickande, svidande, brännande känslan som kallas att vara vid liv dövas lite. Att glida förbi i en underbar dimma.
Men nej, här ska inte dimmas ett skit. Här ska balanseras. Här ska man vara tacksam.
Before I'm done
I'm gonna run this
Shit into the ground

Kommentera

Publiceras ej